Tuesday, September 29, 2009

Tentang seseorang

"Kemunculan semula" beliau mmbuat aku rase, byk benda dah brubah. Dulu kalau ym ngan beliau, kami xbyk brcakap bnde2 yg siyes, hnye mrepek ntok mmbazirkn wktu. Kekadang de la ckap psal current life, tapi just ntok masing2 taw pe yg terjadi je. Kekadang beliau bagi aku dgr lagu feveret beliau. N lagu2 tu masih meresap kedlm hati wlaupon da bebrape taun aku dgar lgu yg sama.

Bebrape ari lepas, beliau muncul smule stlah sekian lme xym ngan beliau. Nak msg, aku mls nk topap maxis. Byk juge la kami berborak. Pasal life kami. Pasal raye. Pasal love story kami. I mean, bukan kami bercinta, tapi love stori masing2. Sebenarnye, aku je yg byk bercerita. Beliau byk m'dengar n bagi nasihat2 yg bernas. Yes, beliau memg good dlm bg nasihat n making complicated thing looks easy. Sbb tu la aku cite je kat beliau mslh aku kekdg.

Tapi, bile aku tnye beliau, cane love story beliau, beliau kate itu private. Xleh diceritakan. Aku xksah snanye beliau nk cite ke x, itu hak beliau. Tapi bnde 2 seolah2 1 tamparan kpd aku, betapa masa mengubah hubungan kami. Dulu, beliau byk tnye kat aku pasal pompuan. Yela, mase nk memancing2 girl yg die minat.

"Eh, knape pompuan cani cani cani eh..."
"Eh, knape pompuan kalo bla bla bla..."

n byk lagi bnde yg die tnye aku. Tp stlah lme xctc, aku dpt jwpn bnde tu private. Lain dgn yg dulu. N rasenye lepas ni, akn jd smakin lain. Aku cume harap kami xterputus hbgn sbgai kwn yg pena rapat dlu, wlaupon pd hakikatnye, kami xpena jupe n berborak pon. Kekdg nyesal lak sbb jd budak yg agk snyap zmn skola dulu. Tapi benda dah lepas, jgn dikenang. Jdkan ia pengajaran hari esok. Huhu...

Kepada sesape yg bace bnde ni, hargailah setiap org yg pernah korg kenal dlm idop korg. Maybe pd korg, org itu hnyelah random people, tp bagi org tu, korg adalah seseorang yg penting. Aku xpenah sedar hakikat ni, smpai la aku ctc ngan dak yg aku critekn ni. hehe ok la, itu je aku nk mrepek memlm bute nih hehe...

Thanks for reading until here... (^_^)

Saturday, September 26, 2009

Raya Mode :D

This raya, it bring back lots of memory to me. And also, create some new ones. I went back to my early years, playing fire crackers wif my little brothers. I still get 'duit raya' even though the reality is I'm already 20.

Loads of wonderful thing actually.

This raya, for the first time in many years [as long as I remember], my dad hugged me on the 'salam-salam' session. The hug just short and casual, but it's really warm and meaningful for me.

Staying at my hometown Terengganu for almost a week make me realize lots of thing. Things that I usually ignored before. I made lots of thinking there. Bout my life recently. Bout my friends. Bout my family.

My dear friends, I just wanna say sorry cause recently, I talked too much. Sorry for my ignorance.
Sorry for not knowing
ur story, ur pain and ur tears. Sorry for doing much talking, and less listening.
Sorry for the '
lantak koranglah' attitude. Sorry for the 'takde perasaan' face.
Sorry for every action that bring up
ur sad or anger. Sorry for each word that hurts. Sorry for any glance that makes u wonder. Sorry for things that I take or borrow without ur permission. Please remind me if I do.
And many other things that I didn't mention here, I'm truly
sorry.
I am the most luckiest person on earth to have friends as good as you are. Yes you, each and every of you that reads this crap.

I know, I talked too much this sem. So I promise to myself, to do less talking and more listening after this. Especially bout That Particular Person. I just realize, the more I talk bout That Particular Person, the more I put That Particular Person in trouble. The more I talk bout That Particular Person, the more assuming people will make bout That Particular Person. Thus, the best way is, stop talking bout That Particular Person. Rite?

Okay I've said what I wanna say. Let me conclude things here.
  • To whom didn't understand things I wrote here, please ask me. Don't make ur own assumptions.
  • Sometimes we think meddling in other's business is a way to show our concern. No, I don't say its a bad thing. Firstly, thanks for opening my eyes wide. But the other person might been hurt by ur words... huhu
  • Please get to know that person first before u make wild assumption bout him/her based on little rumors u've heard. U'll regret it later if u do that.
  • Last but not least, there is no revenge so sweet as forgiveness. People makes mistakes everyday. Everybody makes mistakes, that's just what we do. As long as we hold grudge against that person, we'll never be in peace. Trust me, giving forgiveness is far more easy and worth it than revenge. Unbelievable? Try it first, then enjoy the taste of forgiveness' sweet. Good luck!
  • Salam aidilfitri, and maaf zahir batin...

Thanks for reading until here (^_^)
n sorry for the crappy grammar and language....

p/s : post ni agk pjg n emo... kalo rse bosan, xyah bce... haha

Thursday, September 3, 2009

Orang beriman = sejuk??

Aku nak crite bnde ni smalam, tapi lupe lak pe yg nk diceritakan... Hari ni lepas kluar ngan Nad barulah teringat..

Lokasi : Kelas Power
Situasi : Blaja induction motor, n baru lepas berbuka.
Masa : lbih kurg 8.30mlm laa

En. Khairul ni, macam biasa die suke aja sikit, lepas 2 bagi latihan. Masa kami tegah buat latihan yg dia bg, dia pon agk membebel la. Tadi aku nmpk ade abg 2 soh Salwa naikkan suhu air-cond sblum berbuke sbb keadaan masa 2 mmg sgtla sejuk. Tapi, lepas berbuka, body heat 2 bertambah, memndgkan masing2 punya perut dah diisi dengan fuel yg pelbagai. Jadi haba pon banyak yang keluar berbanding masa perut kosong.

Jadi, En. Khairul pon suruhla si Salwa ni turunkan suhu air-cond.

"Air-cond xde ke? panas ni.. haa kuatkanla sikit air-cond 2",

N salwa pon turunkanla suhu air-cond tu. Lepas 2 E. Khairul masih membebel lagi.

"Petang td sejuk, skarang panas pulak. Bile dah bukak puasa banyak lah pulak haba yang kuar. Ye la, sume da makan kan. Sebab tu la org beriman yg rajin pose ni, sejuk je",

kenyataan 2 agk mrepek la gak kn. Tapi, trime je la. Die kn lecturer kite. hehehe...

Tuesday, September 1, 2009

Sensei + kami = wonderpets??

Lokasi : dalam kelas circuit 2
Masa : lebih kurang 8.30 - 9.30 malam
Keadaan : belajar pasal reasonance

Sensei bagi kami 2 soalan sblum kami boleh balik rumah. Kemudian, sensei membimbing kami cara2 menjawab soalan2 tersebut. Bila masuk soalan ke-2, sensei lebih banyak bertanya kami cara utk selesaikan soalan tersebut memndangkan kami dah mula paham dan agak expert [kononnya].

Soalan ke-2, bila sensei tanye, kamipon dengan smangatnye jwb beramai2 [sbb nak balik cepat2 hehe]. Tapi, cara penyelesaian kami lain dgn yg sensei nak aja, jd sensei pon buat muka pelik. Dan sensei pon berkata;

"Eh, lain pulak dengan skima. Xpe, kite cuba dulu",

Dan setelah mencuba2 soaln tersebut, dengan cara penyelesaian kami sendiri, kami pon dapatlah jwpn yg sama dengan skima. Kemudian, sensei pon berkata;

"Okey, kat sini, ape yg penting?",

lalu kamipon menjawab berjemaah;
"KERJASAMA!!",

Tiba2 sume smangat wonderpets hehe... dan kami tergelak beramai2 kerana kami tahu bukan itu jwpn yg dimaksudkan sensei. Sensei sebenarnye nak kami paham ape yg dah dipelajari td, spy nnt kalau masuk periksa, xdelah terkontang kanting memandangkan tajuk tersebut banyak la pulak rumusnya.

sensei berkata dengan sedikit snyuman dihujung bibirnya;
"Yang penting kamu kene ingat rumus2 ni datang dr mane. Dalam exam, dah xde dah kerjasama2 ni",

Agak terpukul ye dengan kata2 tersebut, tapi kami tahu itulah hakikatnya. Sape nak tolong dalam dewan exam tu. Diri sndiri pon xtertolong, apetah lagi nak tolong orang lain, betul x?